Cheeeeeeeeeeeeeeer uuuuuup FFS!
ÅÅÅH säger jag bara!
Hej bloggen!
Veckorna går och det börjar närma sig avgång. 2 veckor kvar tills vi drar oss tillbax till Sverige. Känns bra, men jag stör mig SÅ SJUKT MYCKET PÅ MIG SJÄLV att jag aldrig kan njuta fullt ut av nuet. Ska alltid försöka mig på att se in i framtiden. Vad ska jag göra efter att kommit hem? Vart ska jag jobba? Hur ska jag hinna med att träffa alla jag vill? När, hur, var? Vad är nästa plan? Ska jag göra det jag borde, eller det jag vill? Vad borde jag göra då, och vad är det egentligen jag vill?
Emelie Karlsson ditt idiothuvve du är i Australien, Bondi Beach. Det är visserligen kallare här nu, men vad är det inte i Sverige? Ja jag saknar min familj och mina vänner så sjukt mycket, men jag har SJUKT BRA vänner här också. Helt otroliga många av dom. Ska jag inte bara nöja mig och f#cking njuta så mycket det bara går tills 1 minut innan avgång på Sydney Airport? Börjar jag bli gammal..? Eller är det helt enkelt bara den där så sjukt envisa Emelie Karlsson som gör/tycker/tänker exakt som hon vill som börjar trilla ner på jorden igen och inser att beslut skall tas snart om vad som gäller här näst. 40 års krisen som jag kallar den kommer en gång om året. I samma veva som jobbiga beslut skall tas. Stress och oro, trötthet och SKIT helt enkelt. Jag går som in i min egna värld och är ingen rolig person att umgås med helt enkelt. Mycket medveten om detta. Jag har alltid tänkt: ÄSH, skiter det sig så skiter det sig, och gör det det så ordnar det sig. AH ni människor nog har jag fått erfara att det kan skita sig JÄVLIGT mycket med saker och ting det senaste året. Så det där talesättet står jag nog inte för på samma sätt längre. Släng dig inte in i saker du inte kan hantera. Va en mes. Välj det säkra, före det osäkra. Faaaaaaaaaaaast då är det ju inte Emelie Karlsson längre som styr båten så att säga.
Näh ni människor om man ska sluta grubbla. Slå av TVn, dra på dig mascara och gå ut istället? Lever en gång gör man ju, sägs det ju, så då är det väll så!
Sorry för det röt-tråkigaste inlägget ever, men var bara tvugen att skriva av mig lite. CIAO!
Hej bloggen!
Veckorna går och det börjar närma sig avgång. 2 veckor kvar tills vi drar oss tillbax till Sverige. Känns bra, men jag stör mig SÅ SJUKT MYCKET PÅ MIG SJÄLV att jag aldrig kan njuta fullt ut av nuet. Ska alltid försöka mig på att se in i framtiden. Vad ska jag göra efter att kommit hem? Vart ska jag jobba? Hur ska jag hinna med att träffa alla jag vill? När, hur, var? Vad är nästa plan? Ska jag göra det jag borde, eller det jag vill? Vad borde jag göra då, och vad är det egentligen jag vill?
Emelie Karlsson ditt idiothuvve du är i Australien, Bondi Beach. Det är visserligen kallare här nu, men vad är det inte i Sverige? Ja jag saknar min familj och mina vänner så sjukt mycket, men jag har SJUKT BRA vänner här också. Helt otroliga många av dom. Ska jag inte bara nöja mig och f#cking njuta så mycket det bara går tills 1 minut innan avgång på Sydney Airport? Börjar jag bli gammal..? Eller är det helt enkelt bara den där så sjukt envisa Emelie Karlsson som gör/tycker/tänker exakt som hon vill som börjar trilla ner på jorden igen och inser att beslut skall tas snart om vad som gäller här näst. 40 års krisen som jag kallar den kommer en gång om året. I samma veva som jobbiga beslut skall tas. Stress och oro, trötthet och SKIT helt enkelt. Jag går som in i min egna värld och är ingen rolig person att umgås med helt enkelt. Mycket medveten om detta. Jag har alltid tänkt: ÄSH, skiter det sig så skiter det sig, och gör det det så ordnar det sig. AH ni människor nog har jag fått erfara att det kan skita sig JÄVLIGT mycket med saker och ting det senaste året. Så det där talesättet står jag nog inte för på samma sätt längre. Släng dig inte in i saker du inte kan hantera. Va en mes. Välj det säkra, före det osäkra. Faaaaaaaaaaaast då är det ju inte Emelie Karlsson längre som styr båten så att säga.
Näh ni människor om man ska sluta grubbla. Slå av TVn, dra på dig mascara och gå ut istället? Lever en gång gör man ju, sägs det ju, så då är det väll så!
Sorry för det röt-tråkigaste inlägget ever, men var bara tvugen att skriva av mig lite. CIAO!
Kommentarer
Trackback
